Hemligjokk

Hugget över muddlern är våldsamt och fisken går direkt rakt upp i luften. Jag blir överraskad av luftsprånget och hinner bara skymta den i luften innan den börjar rusa. Fisken känns stor och när fluglinan rasslat ut genom spöringarna och backingen börjar försvinna från spolen på flugrullen börjar jag tro på en rekordfisk. Våra förhoppningar verkar infrias, det finns stor öring i denna lilla jokk. Efter att ha fiskat efter harr dom sista två resorna så är vi alla sugna på lite öringfiske denna resa. Fjällkartor plockas fram och nya vatten studeras. Till slut bestämmer vi oss för en jokk som vi vet ska hysa stora öringar. En viss oro över det låga vattenståndet infinner sig när vi får veta att det regnat väldigt lite under juli månad. Små jokkar kan vara väldigt känsliga för lågt vattenstånd. Efter ca 20 minuter i helikoptern så närmar vi oss vattnet och går ner och piloten hittar relativt snabbt en bra landningplats som tillika får bli vår lägerplats.

Mothugget blir perfekt och jag känner direkt att detta är en större fisk…..

Moskoselkåtan slås upp på nolltid och packningen stuvas undan och vi sätter oss ned och tar en öl medan vi njuter av tystnaden och utsikten över de två sel som ligger rakt nedanför vår lägerplats. Vattenståndet är som vi befarade lågt och vi får rikta in oss på fiske i dom djupare selen. Efter en halvtimme blir fiskesuget för stort och spöna riggas och vi går på en första kortare tur uppför jokken. Överallt hugger öringar, men det är bara småfisk på 2-3 hg och vi bestämmer oss för att äta en sen middag. Första kvällens fiske ger inte heller så mycket storleksmässigt däremot antal, det står småöring överallt i både sel och forsar. Vi är alla trötta efter en lång dag och när mörkret lägger sig gör vi en tidig kväll för att ge jokken nerströms vårt läger en ordentlig chans i morgon. Utvilade morgonen därpå går vi nerströms för att pröva lyckan. Det låga vattnet i jokken gör dock att långa sträckor nerströms vårt läger är svårfiskade och många gånger nästan är fisktomma, vi får väldigt lite fisk här och bestämmer oss att vända för och stanna till vid ett större sel som vi passerat på vägen ner. När vi kommer fram är klockan kring 18.00 och det vakar större fisk här. Några halvkilosfiskar har landats när jag ser ett fint vak mitt ute i selet. Avståndet är på gränsen till vad jag klarar av att kasta med mitt klass 4 spö men kastet blir perfekt och superpuppan hinner bara flyta en kort stund innan den försvinner i ett försiktigt vak. Mothugget blir perfekt och jag känner direkt att detta är en större fisk. Efter en förvånansvärt kort drillning så glider öringen in i håven och efter vägning samt fotografering så får den 1,2 kg tunga öringen simma tillbaka igen. Vi ger detta sel några timmar på natten för att se om vi kan lura någon till öring. Resultatet uteblir dock och vi kryper till kojs vid 03.00. Efter en sovmorgon och sen lunch så går vi uppströms till några större sel för att pröva lyckan med lite kvälls- och nattfiske.

Efter middag och efterätt med kaffe och wiskey så börjar vi fiska i ett av de större selen. Denna plats ser otroligt het ut och vi har bestämt oss för att ge den en ordentlig chans. Det dröjer inte länge innan öringen som jag skrev om i inledningen är på väg att dra ut hela min backing. Efter denna rusning så blir den dock snabbt mer medgörlig och det dröjer inte länge innan en 1,1 kg öring omfamnas av håvnätet. Det är alltid roligt att få öringar på kilot och mer men denna gång blir jag riktigt besviken. Den slutkörda fisken som jag nu försöker återutsätta kändes länge som ett nytt personligt rekord. Öringen klarar dock inte av att återhämta sig och blir en av de två fiskar vi tar upp för att äta. Två kilosöringar senare bestämmer vi oss för att låta selet vila en timme. Kaffe och maltdryck intas medan mörkret sakta lägger sig. Klockan är ca 23.00 när vi börjar fiska igen och det hinner bara gå 5 minuter innan Patrik ropar att han har något större på kroken. Fisken gör någon kortare rusning men går mest och “bökar” nere vid botten så uppståndelsen blir stor när vi först får en skymt av den. Fiskar ser ju oftast mindre ut i vattnet men denna öring ser vi direkt att den är riktigt stor och när den lyfts upp ur vattnet så har ett personligt rekord höjts med några hg. 1,7 kg öring dokumenteras på bild och återutsätts varsamt.

Vi får en makalös natt vid selet som avslutas med att Olov bara ska göra ett sista kast innan vi ska bryta upp och börja gå tillbaka vid 02.30. Den blanka vattenytan får plötsligt liv och spöet bugar sig djupt när plasket efter påslaget ebbar ut. Fisken gör några kortare rusningar för att sedan ställa sig och tjura vid botten, vi förstår alla att även detta är en riktigt stor öring. Olov tar fisken väldigt hårt och både jag och Patrik är oroliga att tafsen ska gå av men med 0,25 så går hela drillningen bra och ännu en 1,7 kg tung öring får agera fotomodell en kort stund för att sedan få friheten tillbaka. Trötta men lyckliga går vi tillbaka till tältet och och innan vi somnar bestämmer vi oss för att ge selet en ny chans kommande natt. Hoppfulla är vi vid selet på eftermiddagen och efter att ha ätit middag och kaffe med lite maltdryck så börjar vi fiska. Första halvtimmen ger ingenting och vi bestämmer oss för att invänta mörket. Två wiskey senare så prövar vi igen och nu dröjer det inte länge förrän Niklas har fisk på. Det visar sig vara en fin öring på 1,5 kg som snabbt och varsamt återutsätts. Vi fortsätter att nöta med muddler men efter en timme utan hugg så byter jag till streamer och det dröjer bara några kast så sitter något tungt på därute i mörkret. Som alla andra stora öringar vi får unde denna resa så är även denna ganska lugn, inga våldsamma rusningar och landningen går smärtfritt. 1,4 kg öring är inget nytt personligt rekord men en oerhört vacker fisk, även denna får simma tillbaka ner i det mörka vattnet. Två kilosöringar senare så beger vi oss tillbaka till tältet och kan summera ett fantastiskt fiske. Denna lilla jokk har verkligen levererat det vi kom för.