Finnmark

Solnedgång över jokken i FinnmarkEn irriterande känsla gnager inom mig. Vi har rest långt och jag vet att det finns stor harr i området. Artiklar i fisketidningar som visar på harrar över 1,5 kilo passerar framför mina ögon och jag känner en svag oro i kroppen – Vi är trots allt i Finnmark, tänk om det inte blir bättre än så här? Hur kul är det att komma hem efter en vecka upp i nordligaste Finnmark och försöka svara på frågan om hur fisket var? Jag börjar nästan kallsvettas när jag ser mig själv försöka formulera ett svar på denna till synes enkla fråga.Som tur är avbryts jag i mina funderingar när Europatolvan plötsligt försvinner i ett våldsamt påslag och flugspöet bugar sig djupt i en serie av rusningar. Ytan exploderar i en serie av hopp och harren kämpar för sitt liv därute i jokkens grunda vatten. Vi ser direkt att detta är en riktigt stor harr. Den tidigare känslan av hopplöshet är som bortblåst och just i detta ögonblick tar denna resa en märklig vändning. Finnmark har diskuterats i flera år som ett alternativ. Problemet har varit att veta var och hur man tar sig ut på detta till synes oändliga område. Nu har vi med stor hjälp av Kent på Fishingnorth och kartor över området hittat vårt resmål, en jokk långt uppe i nordligaste Finnmark.

“Jag slits mellan mina två stora intressen, att flugfiska och fotografera…”

När bilen lämnar Skellefteå för att ta oss den långa vägen upp mot Norge och Finnmark så visar klockan på 03.00 och himlen har just börjat ljusna. I bilen höjs förhoppningar om nya personbästa när det gäller harr. Ingen av oss har ett personbästa på över 1,2 kilo och vi är nog alla överens om att åtminstone någon av oss ska fixa detta. Efter en lång bilfärd är vi äntligen framme vid planet som ska ta oss ut till vårt område. Motorn på sjöflygplanet vrålar igång och maskinen tar oss under ca 30 minuter en bra bit in i Finnmark och dess karga landskap. Överallt under oss blänker vattenspeglar och jokkar som sammanbinder dessa. Vår pilot gör en överflygning av området så vi får en snabb orientering över området fram till jokken. Vi har nu ca 6-7 kilometer att gå innan vi är framme vid vår planerade lägerplats. Det är första veckan i augusti och det kommer senare att visa sig att denna vecka blir en av den varmare med dagstemperaturer på en bra bit över 20 grader. Vandringen blir som väntat tuff med tung packning och enormt mycket mygg och insekter. Vi tvingas till flera stopp efter vägen men är snabbt på gång igen då den svaga vinden inte orkar hålla myggen på avstånd. Vid 16.00 tiden är vi äntligen på plats vid vår tänkta lägerplats och efter lite letande hittar vi en yta där vi kan slå upp vår moskoselkåta. Trangiaköken plockas fram och en mycket behövande middag tillagas. Efter middagen njuter vi av kaffe och lite maltdryck.

Patrik med harr av den storlek det fanns hur mycket som helst av i FinnmarkVår lägerplats har utsikt över ett litet sel som ser mycket lovande och uppströms ligger ett ännu ”hetare” ställe, så efter en stund går inte fiskesuget att hålla tillbaka. Flugspöna görs ivrigt iordning och kvällsfisket börjar. När vi senare på kvällen återsamlas kring tältet är det med lite blandad känsla. Jokken är helt underbar med alla möjligheter till att hålla stor fisk, men resultatet har varit magert. enas om att göra en tidig kväll för att nästa dag vandra en längre bit uppströms jokken. Jag vaknar med en panikartad känsla, det måste vara minst 60 grader inne i kåtan. Min sovsäck är en fjällsäck som klarar temperaturer ner under nollan och vid sådana här förhållanden kan den väcka och tvinga upp även den mest morgontrötta.Jag kravlar mig ut och hänger upp en ordentligt blöt sovsäck på vädring. Det är redan ganska varmt ute och solen tittar fram över bergstoppen från en molnfri himmel. En stadig frukost tillagas och ryggsäckarna packas med mat och övrigt för en längre vandring uppströms. Vi följer jokken uppströms och fiskar på helt underbara sträckor. Fiskelycka uteblir dock även nu och något oroande spekulerar vi kring detta runt ett glas wiskey efter en lunch bestående av stekt harr och öring med potatismos. Är det förhållandena med värme och lågt vatten som gör att det går så trögt. Pool på pool med underbara strömmar som sammanbinder dessa passeras på vår vandring uppströms jokken. Den oroande känslan håller i sig då vi fortfarande får väldigt lite fisk och framförallt inga som överhuvudtaget ens närmar sig kilosgränsen.

Jokken har nu ändrat karaktär från lugnflytande med stora djupa sel till att slingra sig fram i en jobbigare bergsterräng. Vi beslutar oss för att gå upp till källsjön och ge denna en chans under eftermiddag och kväll. När vi kommer upp så har jag hunnit bli irriterad över det dåliga fisket och bestämmer mig direkt för att pröva fiska efter sjöns harrar. Patrik prövar dock att fiska i utloppet och det är nu ovan nämnda vändning inträffar. När jag kommer fram med kameran för att dokumentera en harr som vi direkt ser väger mer än ett kilo står Niklas också nu med böjt spö bara 10 meter från oss. Vattenytan vid sidan av oss rivs upp av en serie med hopp och vi ser att även denna harr är stor. Efter vägning och fotografering återutsätts en harr på 1,2 kilo varsamt och jag vänder linsen mot Niklas för att föreviga även dennes fångst. Niklas med fin harr från FinnmarkBakom mig hör jag då plötsligt ytterligare en rulle som skriker av att fluglinan rusar. Patrik har nu fisk nummer två på kroken. Båda harrarna som kämpar ute i den lilla jokken är större än den som vi just återutsatt och en stressande känsla infinner sig. Jag slits mellan mina två stora intressen, att fotografera och flugfiska. Snabba frågeställningar flimrar förbi. Hur många stora harrar står härute? Var det bara dessa tre? Finns det kvar någon även till mig? Men jag vill ju gärna dokumentera fångsterna innan vi återutsätter fiskarna igen så jag beslutar mig ändå för att fotografera och vänta med fisket. Två fina harrar på 1,3 kg respektive 1,4 kg med enorma segel till ryggfenor får agera fotomodell ett kort tag innan stolta fiskare varsamt återutsätter fiskarna i det kristallklara vattnet. Jag beslutar mig för att lämna kameran och gå ett tiotal meter längre ner. Jokken är väldigt grund och när jag försiktigt närmar mig för ett kast ser jag 5-6 stora skuggor snabbt försvinna uppströms mot sjön. Lättad inser jag att det finns fler av den storlek som vi är här för. Efter ett tag har även jag fångat en harr på 1,2 kilo och vi avrundar kvällen med en sen middag innan vandringen hemåt inleds. Betydligt på bättre humör sammanfattar vi kvällens fiske under vandringen tillbaka till lägret. Ett tiotal harrar, samtliga mellan 1,1 och 1,4 kilo bådar gott inför fortsättningen. Innan vi går till sängs bestämmer vi oss för att pröva jokken nedströms vårt läger följande dag.

Vi fiskar oss nedströms men får även här väldigt lite fisk. Slutmålet blir två stora sel med fina strömmar där vi bestämmer oss för att nattfiska efter öring. Med avbrott för ett glas tioårig maltdryck då och då nöter på till 02.30 innan vi tomhänta får ge upp och påbörja vandringen tillbaka till lägret. Följande två dagar är vi tillbaka vid utloppet av sjön. Vi fiskar i omgångar på den korta sträckan. En halvtimmes fiske och sedan låter vi sträckan vila i ett par timmar. Den lilla jokken i Finnmark uppvisar ett makalöst harrfiske. Sammanlagt får vi ca 50 fiskar, samtliga väger mer än 1 kilo. Personligen landar jag tillslut en harr på 1,5 kilo med en ryggfena som är enorm. Med facit i hand summerar vi vår jakt på personbästa till två fiskar på 1,5 kilo och flera på 1,4 kilo. Vi inser att vi just fått uppleva vårt livs harrfiske i denna lilla jokk. Samtliga togs på torrfluga och återutsattes.

Bilder från fiskeresan till Finnmark

 

 

Tags: , , ,

Post a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Top